Idagens nyhetsrapportering går att läsa hur männen i mindre utsträckning är benägna att rösta på S. Partiernas egna mätningar visar att så skulle vara fallet.
Jag är inte förvånad. Det är känsligt med en kvinna på ledande positioner. Ett parti som under hela sin existens haft ett manligt ledarskap borde rimligtvis påverkas av detta. När en ny ledare kliver in, som dessutom viker mot ”normen” i form av att vara kvinna känns det förstås jobbigt för vissa män som tidigare sympatiserat med S och kännt sig trygga och bekväma med en riktig karl till ordförande som de förstås kan känna igen sig själva i.
Att ett kvinna av olika skäl (sociala sådana) kan ha en något annorlunda ledarstil och framtoning är uppenbarligen ett problem för många. Kanske är det jobbigt att en kvinna får makt och tar plats i en roll som upplevs tillhöra det manliga släktet.
Det är säkert ingen slump att Maud Olofsson är så ifrågasatt i alla lägen. Visst är hon dålig ideologist sett. Visst är det mer prat än handling. Men det gäller ju hela regeringen. Trots detta får Olofsson sannolikt mycket smuts kastad på sig bara för att hon är kvinna i en maktposition.
Det bekymrar mig att (män)niskor med vänstervärderingar är så ytliga i sitt sätt att tänka att de hellre röstar på ett borgerligt parti därför att det är en man som styr, än på ett parti som leds av en kvinna.
Vart finns då förståelsen för den ideologiska skillnaden mellan partierna? Det faktum att det är skillnad på höger och vänster i politiken borde väga tyngre än manligt eller kvinnligt? Eller är det så att vi i Sverige inte är bättre än USA, och andra länder?
Jag är mer än lycklig över att Obama vann presidentvalet. Jag är mer bekymrad över att det framstår som ganska tydligt att folket på andra sidan atlanten hellre väljer en man ur en minoritet av befolkningen än en kvinna som uppfyller den egna historiska principen om att landets ledare måste vara vit, minst medelklass och kristen.
Jämställdhetsdebatten fortsätter, och det behövs uppenbarligen, inte minst bland sossarnas egna sympatisörer.
november 27, 2008 kl 2:27 e m |
Lady Thatcher, Anne Wibble, Angela Merkel, Condoleezza Rice, Tarja Halonen, Vigdis Finnbogadottir, Maud Olovsson… Jag kan fortsätta hur länge som helst med att räkna upp kvinnor som är både respekterade och kompetenta politiker! Jag repekterar dem trots att jag inte delar deras åsikter alla gånger.
Mona däremot har inte gjort sig förtjänt av någon respekt. Vad har hon egentligen åstadkommit, annat än att hon var partiets femtehandsval när pösmunken Persson drog sig tillbaka till sin herrgård för att njuta sin miljonpension av skattemedel? Mona har i ord och handling visat att hon är en hycklande lögnerska. ”Det är häftigt att betala skatt” har hon sagt, men själv hade hon svart barnflicka, skatteskulder som gick till kronofogden och som grädde på moset åkte hon på lyxsemester till Mauritius och skickade räkninen till världens hårdast beskattade låginkomsttagare. Hon har misslyckats på i stort sett alla ministerposter hon innehaft och dessutom vanskött sin privata ekonomi på ett kriminellt sätt, och den tycker vill ni sossar ge ansvaret för landet. Det är ju bara för tragiskt.
november 27, 2008 kl 7:16 e m |
Vilken klockren analys. Jag blir verkligen imponerad av din klarsyn.
”Jag är mer bekymrad över att det framstår som ganska tydligt att folket på andra sidan atlanten hellre väljer en man ur en minoritet av befolkningen än en kvinna som uppfyller den egna historiska principen om att landets ledare måste vara vit, minst medelklass och kristen.”
Kan du förtydliga denna mening utan att framstå som ännu mer vilse i pannkakan än hittills lovar jag att lyfta på hatten till din ära.
Ditt genomtänkta och extremt välformulerade inlägg väcker ju en del frågor: Kan man överhuvudtaget kritisera en kvinna utan att i dina ögon uppfattas som sexist eller mansgris?
Och hur det står till med självinsikten. Du beklagar att ”(män)niskor med vänstervärderingar är så ytliga i sitt sätt att tänka att de hellre röstar på ett borgerligt parti därför att det är en man som styr, än på ett parti som leds av en kvinna”.
Har du någon gång frågat dig hur välgrundade dessa s.k. ”vänstervärderingar” är hos vaneväljande sossar? Har du någon gång vågat tänka tanken att dessa ”(män)niskor” kanske överhuvudtaget inte kan skilja olika politiska ideologier åt? Har du någon gång frågat dig hur det står till med dina egna USA-kunskaper?
Med vänliga hälsningar
Christian Bjernudd
november 27, 2008 kl 10:50 e m |
Kör hårt Jimmy, vi skall vinna valet utan dem 2010 om så behövs.
november 27, 2008 kl 10:58 e m |
Visst är det signifikativt att det är män som klankar på Mona Sahlin. Är starka kvinnor såååå farligt?
Uppenbarligen har hon gjort mycket allvarliga misstag.
Misstag, får mig att tänka på Carl Bildt som just nu är aktuell med en så kallad ”nanny” som är skriven i Sverige men som fina herr Bildt inte är sugen att betala skatt för.
Men det är ju skillnad på folk (s) och folk (m).
Med mycket vänliga hälsningar
Ann-Sofie Wågström
november 28, 2008 kl 12:33 e m |
Det enda som är signifikativt här är att Mona inte är kapabel att leda ett parti, än mindre ett land. Människan är ju bevisligen inte ens kapabel att hantera sin egen privatekonomi. Hennes lyx-timeout på Mauritius för skattebetalarnas pengar är så långt ifrån god arbetarmoral man kan komma.
Problemet är inte att Mona är kvinna. Problemet är att Mona är just Mona, ”en vanli’ tjej me´ ett ovanlitt jåbb” som hon sa i en intervju när hon valdes. Hemska tanke om Mona skulle representera Sverige i internationella sammanhang. Hennes utbildning är i stort sett obefintlig vid en jämförelse. Angela Merkel är t.ex. doktor i naturvetenskap, Tarja Halonen har magisterexamen i juridik. I det sällskapet duger det inte att lägga huvudet på sned och på en engelska som möjligen skulle ha hedrat en mongolisk fåraherde säga ”ja´ e´en vanli’ tjej me´ ett ovanlitt jåbb”.
Hon saknar förmåga att leda och hon saknar dessutom en politik att leda efter. När Lady Thatcher smällde sin handväska i bordet lyssnade människor, oavsett om de delade hennes åsikter eller inte. Monas patetiska försök att likna Palme genom att kalla Alliansens framgångsrika politik ”satanisk” blir bara patetiskt. Ett uselt ordval av en desperat toka med svagt ordförråd blir det allmänna intrycket.
november 28, 2008 kl 12:35 e m |
Angånde Bildts barnflicka är det en storm i ett vattenglas, inte ens i närheten av Monas fifflande, lögner och havererade ekonomi. Paret Bildt har anställt en barnflicka i Italien och betalar således skatter och avgifter enligt gällande regler. De har dessutom anlitat Öhrlings PWC att ordna det praktiska. Om skattemyndigheten finner detta felaktigt utgår jag från att paret Bildt rättar till det. Att försöka i någon mån mildra den svenska skattebördan är en skyldighet. Jag betalar min skatt och det utgår jag från att paret Bildt också gör till sist, men den dag min deklaration skulle gå igenom skattemyndighetens granskning utan frågor och skriftväxling kommer jag att anse det som ett misslyckande då jag uppenbarligen missat något. Detsamma hoppas jag att Öhrlings PWC gör för paret Bildt också.
december 6, 2008 kl 5:49 e m |
Jag har inget emot en kvinna som statsminister…. Men inte vem som helst…. Hon är inte någon stark kvinna… Det har hon visat vid flera tillfällen…. Hon är inte ens kapabel att driva företag…hur skulle hon kunna leda ett land? Inte chans…. hon är ett skämt…..
januari 19, 2009 kl 12:20 f m |
Är det verkligen någon som tvivlar på Mona Sahlin efter årets första partiledardebatt? Jag gör det då inte, Mona är grym!
april 5, 2009 kl 4:10 e m |
”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet.”
- Dåvarande integrationsminister Mona Sahlin i en intervju i Göteborgs-Posten den 22 oktober 2000.
”Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka.”
-Mona Sahlin i P1-morgon i Sveriges Radio P1 den 17 maj 2001.
”Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.”
-Mona Sahlin i ett tal inför Turkiska ungdomsförbundets Euroturk, mars 2002.
”Jag gick inte med i socialdemokraterna, jag gick med i Olof Palme. Han satte ord på den ilska jag kände över Vietnamkriget och han förde världen in i Sverige.”
-På väg – om drömmar, ilska och vilja, Stockholm: Socialdemokraterna 2007, sid. 45
”Regeringen är satanisk och elak, som inte höjer taket i A-kassan.”
-Mona Sahlin i Sveriges Radio P1 den 11 november 2008.
Och denna människa har en chans att bli Sveriges statsminister. Kanske blir att fly landet 2010!