Jag har under det gångna året haft uppdraget som utbildningspolitiskt ansvarig förbundsstyrelseledamot i det socialdemokratiska studentförbundet. Det har varit ett stort och hedrande förtroende som, utöver debatter och diskussioner i förbundets namn, i huvudsak inneburit att jag tillsammans med FS-ledamoten Ida Borg har haft det övergripande ansvaret för att arbeta fram ett nytt högskolepolitiskt program för förbundet som nu blir föremål för debatt på den stundande kongressen.
Förra veckan presenterades valberednings förslag till ny förbundsstyrelse för s-studenter för verksamhetsåret 2008/2009. Ett förslag i vilket undertecknad inte ingår.
Även om förbundsstyrelseledamöterna välj på ett år, har det varit kutym att ledamöterna sitter i två år. Min abdikation från uppdraget efter blott ett år bryter således mot sedvänjan, vilket av förståeliga skäl väcker en del frågor och kanske framförallt en – Varför?
Det är på sin plats att redan initialt understryka att valet att kliva av uppdraget är mitt eget och det är också ett synnerligen frivilligt ställningstagande som vuxit fram under en längre tid.
S-studenter har som jag ser det två primära uppdrag; Att formulera socialdemokratisk politik ur ett studentperspektiv och att leva upp till den ibland lite klyschiga, men för den skull inte mindre viktiga, sloganen ”en röd kil i den konservativa akademin”.
Efter att snart ett och ett halvt år har passerat sedan jag lämnade livet som student känner jag att det är dags att kliva åt sidan och lämna över facklan till någon som inte bara talk the talk, utan också walk the walk. Frågan om att företräda s-studenter är nämligen utifrån mitt perspektiv en fråga om trovärdighet och om att leva som man lär – Socialdemokratiska studentförbundet ska representeras av socialdemokratiska studenter.
Det är hedrande att jag från vissa håll trots mina egna dubier blivit ombedd att ställa upp för omval till förbundsstyrelsen, men det är min absoluta uppfattning att om man, som jag, känner att man inte längre har samma förutsättningar att fullgöra göra sitt uppdrag och på bästa möjliga sätt företräda dem man representerar så bör man ställa sin plats till förfogande. Jag vill heller inte varken försätta mig själv eller förbundet i en situation där jag bidrar till att skapa, eller kanske rent av upprätthålla, en kultur inom arbetarrörelsen där man sitter på en plats av ren hävd. Ett sådant beteende är ovärdigt en framåtsträvande rörelse som socialdemokratin och bidrar definitivt inte till att debatten förs framåt. Socialdemokratisk politik bygger på att vi är många som drar åt samma håll, men enligt min mening också likafullt på principen om rätt man eller kvinna på rätt plats.
När jag nominerades till posten som FS-ledamot tidigt förra året fick jag av valberedningen frågan, Vad skulle du vilja att S-studenter är för en organisation år 2010?
Då svarade jag så här:
”Jag vill att S-studenter ska fortsätta vara en röd kil i den konservativa akademiska världen. Jag vill också att S-studenter ska verka för en bättre förståelse och dialog mellan olika yrkeskategorier och grupper inom partiets organisation. Jag hoppas således att S-studenter år 2010 ännu tydligare har gett socialdemokratin ett akademiskt perspektiv och därmed också utbildningspolitiken ett större utrymme. Jag hoppas slutligen att S-studenter år 2010 är en organisation som såväl inåt som utåt framstår som en förebild i arbetet med att på ett modernt och tydligt sätt föra samman internationella solidaritetsfrågor med nationell sakpolitik.”
Jag kan med stolthet konstatera att vi under det gångna året tagit flera stora kliv i rätt riktning och med tillförsikt se fram emot att studentförbundet fortsätter utvecklas i den andan och fortsätter vara en progressiv och drivande kraft inom socialdemokratin. Jag är fantastiskt stolt över att ha fått representera studentförbundet det senaste året och även om det är med ett visst mått av vemod som jag nu kliver av mitt uppdrag så är det rätt att lämna över facklan till någon som brinner för uppdraget mer än jag och vill mer med förbundet.
Tack för förtroendet – Vi ses på kongressen!
…………………………………………………………..
Tidigare publicerat på: FredrikPetterson.NU
Läs även andra bloggares åsikter om s-studenter, socialdemokraterna, förbundsstyrelsen, studenter, politik, Fredrik Pettersson
