Detta om driftsformer

Såg nyss på “Rakt på med K G Bergström”. Programmet gästades bland annat av Mona Sahlin som krävdes på besked om kärnkraften och det framtida samarbetet med v och mp. Svaren på dessa två frågor har jag inga invändningar emot, jag tycker inte att det råder någon panik över någon slags valplattform. När det gäller kärnkraften tror jag inte heller på att sätta ett exakt årtal för en total nedstängning. Det viktiga är att ligga i med utvecklingen av förnyelsebara energikällor, och att ge fan i att bygga ut kärnkraften.

Den inledande frågan handlade dock om sjukvården, hur det kommer sig att de längsta vårdköerna återfinns i socialdemokratiskt styrda landsting. Svaret var som väntat att det handlar om driftsformerna. Socialdemokratin behöver tänka nytt, inte se rött så fort man pratar om privata alternativ. Jag börjar bli väldigt trött på att höra det nu. Att vi ska vara mycket kritiska till och överge en del av vår ideologi för att anamma lite mer av den borgerliga. De som förespråkar fler privata alternativ i vården brukar hävda att vi som inte gör det fokuserar för mycket på driftsformer och att vi är bakåtsträvande.

Kalla mig då konservativ om ni vill. Men låt oss diskutera konkurrensens påstådda förträfflighet. Varför ifrågasätter man aldrig den? Varför betraktas den liberala ekonomiska teorin som en naturlag? Kan vi verkligen förneka att det kan finnas, och finns, en baksida? Att vinstintressen t o m kan vara skadligt för verksamheten?

Kom med argument tack. Det räcker inte med att kalla mig konservativ.

/Sara K

Att sortera jordgubbar

Bengt Göransson, fd. kulturminister och ärke-sosse, gästade igår Abf Eskilstuna. Han höll ett lysande föredrag om många tänkvärda saker. Förutom att han låter som Olof Palme när han snackar har han också den fördelaktiga förmågan att säga det alla tänker men inte lyckas formulera. Det var speciellt ett resonemang som jag fäste mig vid. På frågan: “Vad tycker du om Björklunds förslag om ett sjuskaligt betygsystem?” svarade han (med risk för att felcitera, eller snarare gör jag det med tanke på att det är omöjligt att exakt komma ihåg vad någon säger): “Jag har aldrig varit särskilt imponerad av betyg” och fortsatte sen med en mycket intressant jämförelse mellan dagens betygssystem och det förslag som är på gång nu. “Tänk er att man ska sortera in jordgubbar i tre kvalitetsklasser. Det är inte jättesvårt och förmodligen hamnar de flesta i rätt klass. Försök istället sortera in jordgubbarna i sju kvalitetsklasser. Nu blir det genast svårare. Sannolikheten att fler hamnar i fel klass blir genast mycket större. Och då är det ändå enklare att sortera jordgubbar än människor.” Göransson pratade vidare om att ett stort problem med betygen även är att föräldrarna inte eftrefrågar rättvisa betyg utan höga betyg åt just sitt barn. Tänkvärt!

/Emeli

Kallare, hårdare

En av gårdagens stora nyheter var om de nya Sfi-reglerna som kommer. En reform som å ena sidan känns cynisk och som ett ensidigt kravställande men å andra sidan en aning positivt att det hamnar fokus på Sfi. Språkundervisningen som bedrivs där måste förbättras och man måste få ett bättre samarbete med t ex arbetsförmedlingen. Att det införs ett nationellt prov för Sfi-elever tycker jag egentligen inte är värre än att införa nationella prov för nioåringar. Däremot kan ifrågasätta tidsgränsen på 3 år, det finns de som har stora svårigheter med att lära sig svenska, som kanske inte ens kan läsa och skriva på sitt hemspråk. Det måste man ta hänsyn till.

Det som dock förvånar mig med att detta var gårdagens stora inrikesnyhet var att det fanns något annat mycket anmärkningsvärt. Gömd bland andra notiser fanns små artiklar (bla i SvD) om att regeringen lägger fram ett förslag som ska möjliggöra att psykiskt sjuka döms till fängelse i stället för vård. Det som ska kunna avgöra är brottets straffvärde (om det är högt alltså), om det är frågan om ett tillfälligt psykostillstånd samt om personen själv föranlett sin psykiska sjukdom genom att ta droger. Hur kunde detta gömmas och glömmas i gårdagens nyhetsrapportering?

En sådan förändring skulle innebära att en psykisk sjuk individ ansvarar för sina handlingar om den mördar någon men inte om det handlar om kanske ett lite mindre rån. Eller att en tillfällig psykos inte räknas. Hur skrivelsen ska utformas när det gäller intag av droger ska bli intressant att se. Hur mycket och under hur lång tid ska man ha drogat för att det ska gälla?

Det här förslaget luktar populism. Unket. Det är att vika sig för den hets mot psykiskt sjuka som funnits i samhället de senaste åren, sedan tiden kring mordet på Anna Lindh. Man ska kunna mata de blodtörstiga vid de stora mediala rättsfallen, de individer som kommer i kläm verkar Beatrice Ask inte bekymra sig över.

/Sara K

Fredrik fort och fel

Förslaget om begränsningen i sjukförsäkringen dras tillbaka av den moderatledda regeringen. För första gången sedan maktskiftet applåderas regeringen av stor delar av svenska folket, tråkigt för Reinfeldt är att det sker i samband med att ett eget förslag tvingas ner i papperskorgen.

Regeringens iver över att genomföra alla obehagliga beslut innan valet 2010 är tydlig. Strategin om att väljarna ska hinna glömma allt regeringen ställt till med innan det är dags att gå till valurnorna är lika tydlig. Konsekvensen blir dock att den egna bilden av regeringen som “den mest förberedda” genom tiderna får sig en rejäl törn. Visst avverkas en rad vallöften från regeringens sida i hög takt, men det är småsaker som egentligen inte är särskilt svåra att infria. Det är som regel lättare att montera ner saker än att bygga upp dem.

När det kommer till de svåra frågorna så framstår regeringen som mer än lovligt amatörmässig och därmed oansvarig. För Reinfeldt och co kanske det bara handlar om olika förslag som bollas hit eller dit. För vanligt folk handlar det om förutsättningarna för att överleva ekonomiskt och rätten till en trygghet värd namnet. Det är inget man kan trixa med hur som helst. Det är respektlöst och det säger en hel del om synen på vår välfärdsmodell och på medborgarna som skapar den och behöver den.

Från och med nu får statsministern gå under namnet “Fredrik fort och fel”.

Ska det vara livsfarligt att vara sjuk?

Jag ser med oro på den utveckling som sker kring frågan om sjukskrivningar och försäkringskassan. Det är en tvetydig bild som vuxit fram under de senaste dagarnas nyhetsrapportering. Å ena sidan sjunker kostnaden för sjukskrivningar i landet, vilket ger staten pengar att satsa på annat. Men det intressanta är inte hur mycket kostnaderna sjunker, utan varför de sjunker.

I min värld finns det inget självändamål med låga kostnader i sjukförsäkringen. Huvudmålet måste vara en försäkring som är effektiv, rättvis, tillgänglig och ger den ersättning som försäkringstagaren har rätt till, utan godtycke. Att den dessutom ska omfatta alla ska jag inte behöva skriva, men jag gär det ändå med tanke på de tider som råder.

Att fusk inte kan accepteras är för mig en självklarhet. Lika självklart är det att folk ska bli behandlade som folk och därmed kunna lita på att försäkringen finns där när den behövs. Att den dessutom ska ha ett rehabiliterande förhållningssätt är minst lika viktigt. Jag ser med oro på hur förtroendet för försäkringen succesivt urholkas bland medborgare.

Debatten kring att f-kassan sviker eller behandlar människor märkligt är illavarslande, minst sagt. Om det inte vore för att regeringen nu utreder möjligheten att omöjliggöra för att försäkra sig privat och få en generösare ersättning ovanpå den allmäna försäkringen, så skulle jag ana en konspiration. Eller är det bara en dimridå trots allt? Kan det finnas grund för en konspirationsteori i vilket fall?

Om det blir så att det ändå inte är möjligt att avtala sig till en generösare ersättning ovanpå grundskyddet, samtidigt som osäkerheten kring grundskyddet växer så händer sannolikt något intressant. Kommer krafter som förespråkar privata alternativ till försäkringskassan växa sig starkare?Varför betala till en allmän försäkring du inte kan lita på när du kan betala till en privat istället och åtminstone på papperet få ett starkare skydd?

Om fler och fler som har möjlighet att välja privata alternativ och dessutom höjer rösten för att slippa betala för den allmänna via lönen så har vi snart slagit sönder styrkan och avsikten med försäkringskassan. Poltiken kommer “tvingas” lyssna på dessa högljudda röster, i synnerhet högerpolitiker. Konsekvensen blir att solidaritetstanken och idén med försäkringen slås sönder. Borta är då tanken om att om alla delar på kostanderna och att ett vinstintressen inte finns, så får vi en effektiv och generös grundtrygghet för alla.

Fram växer en privat försäkringsmarknad där din hälsa och betalningsförmåga styr mängden trygghet du kan köpa. Hotet är påtagligt, därför är det viktigt att utröna hur stor del av de minskade kostnaderna som består i friskare människor, och hur stor del som kan bero på uteblivna utbetalningar. Är påtagligt fler friska är det bra! Beror det på något annat är det en katastrof.

/Jimmy Jansson

Länge leve nykterhetsrörelsen 2.0

Igår rapporterade politikerbloggen & metro att Livets ord nu beslutat sig för att porta IOGT-NTO från sina konferenser. Detta som en direkt konsekvens av att IOGT-NTO i förra veckan valde att utesluta pastor Åke Green ur förbundet då denne på ett synnerligen uppenbart sätt brutit mot förbundets grundsatser genom kränkande angrepp mot HBT-personer, något som anses som skäl för uteslutning i vilken organisation som helst med lite självaktning. Kan man tolka detta beslut på annat sätt än att Livets ord alltså tar ställning och strid för Åke Green och ställer sig bakom dennes människosyn?

Läs också: Länge lever nykterhetsrörelsen!

/ Fredrik

Är sänkta skatter lösningen?

Jag blir alltid lika förbluffad när jag läser inlägg från Skattebetalarnas Förening. Den här gången är det Robert Gidehag, vd för Skattebetalarnas Förening, som i Folket den 31 januari hävdar att orsaken till alla fall hos Kronofogden är de höga skatterna.

Skatter omfördelar resurser, från dem som har till dem som inte har. Många människor får för mer, i form av utbildning, sjukvård, äldreomsorg, vägar att köra på osv. än de någonsin kommer att betala i skatt, andra får mindre.

Om vi, i enlighet med Skattebatalarnas Förening, sänker skatter finns det mindre pengar att fördela och det är synd eftersom det just är ett progressivt skattesystem som gynnar människor som, om man ska använda hans uttryck, ”saknar egna resurser”. För utan skattefinansierad skola, vård och omsorg osv. måste dessa kostnader betalas av varje enskild individ.. Och jag misstänker att någon tusing mer i plånboken inte räcker till att betala skolgången för barnen..

Sänker vi skatter är det i slutändan de som redan lever på marginalen som kommer att få det sämre. Jag tror att många av fallen hos Kronofogden snarare handlar om att människor konsumerar innan pengar finns på kontot och sen inte har råd att betala fakturorna och att företag insett att det går att tjäna grova pengar på att locka människor att ta sms-lån som sen kompletteras med oförskämt höga räntor.

Lösningen inte är lägre skatter, snarare tvärt om. Vad sägs om att människor får en vettig betalning för det jobb man utför, att öka ersättningen i A-kassan, att beskatta svinlyxiga villor mer och vanliga radhus och villor mindre eller att återinföra förmögenhetsskatten? Ja, visst finns det mycket att göra åt orättvisorna.. Frågan är bara om det är någon som vill?

/Emeli

Skatt på drivmedel - en het fråga

Nu aviseras ytterligare skattehöjningar på drivmedel. Jag är den förste att skriva under på att transportsektorn måste ställas om totalt om det ska vara möjligt att sänka de koldioxidutsläpp som den idag bidrar med. En sådan politik kan dock ske på olika vis.

Jag är övertygad om att svenska folket i hyggligt stor omfattning är medveten om vad som händer med vårt klimat och att åtgärder behöver vidtas. Men problemet med skillnaden mellan att veta vad som sker och viljan/möjligheten att göra egna uppoffringar för en förändring är ofta en bricka i spelet som inte alltid tas med i storpolitikens värld. En offensiv klimatpolitik för att ställa om transportsystemet kan inte bygga enbart på att tvinga in människor i ett hörn genom att enbart beskatta de farliga drivmedlen allt mer.

Bra politik handlar om att skapa förståelse för ett problem och föreslå en lösning som inte bara tvingar människor till underkastelse utan ochså ger folk en möjlighet att välja något bättre istället.Jag har länge drivit frågan om att de ökade skatteintäkterter som blir med högre skatt på energi och koldioxid, samt att oljan blir allt dyrare, borde riktas tillbaka till fordonssektorn.

Använd dessa pengar till att kraftigt subventionera biogas, etanol, tågbiljetter och bussbiljetter. Ge kommunerna möjlighet att bygga ut kollektivtrafiken i större utsträckning. Lånat till investeringar i järnväg och andra moderna tekniska transportsystem, och amortera på dessa gemensamma invsteringar för vår framtid. Skapa incitament för transportsektorn att ställa om sina lastbilar till andra bränslen. Låt resedavdragen bli mycket generösa om du reser med en biogasbil istället för en diesel eller bensinbil. Låt dem vara ännu generösare om du tar tåget.

Skippa momsen på biogasbilar och elbilar etc, halvera den på etanolbilar. Gissa om tillverkarna kommer börja producera dessa i rasande takt. Listan på förslag kan göras mycket lång och är bara framlagda av mig från mitt eget huvud. En del är säkert fullt genomförbart, annat är omöjligt. Men det gemensamma för dem alla är att de öppnar dörrar för människor att fortsätta kunna resa och förflytta sig istället för som idag, när dörrarna slängs igen i ansiktet på folk.

Det fina är att ju mer oljan kostar, desto mer pengar får staten till förfogande för att ta oss ur beroendet. Då får regeringen en möjlighet att en gång för alla bevisa att skatteintäkterna från bilismen går till att täcka kostanden för de skador bilismen orsakar, inget annat. Och om det går till något annat så är det till klimatpolitiken i övrigt de ska gå i första hand, menar jag.

Någon kommer hävda att detta innebär att skatteintäkterna försvinner när väl transportsystemet är omställt. kanske är det så, men om politiken är tydlig med att det i en framtid kan komma förändringar i skatte- och avgiftsssytemet i syfte att klara nyinvsteringar och bedriva en fördelningspolitik där det är möjligt att resa i hela landet så ska det nog gå bra ändå… Var tydlig bara.

Jag hoppas att socialdemokratin kan och vill ta en ansvar för en sammanhållen klimatpolitik där människor som inte bara bor i storstäder, har höga inkomster eller inte är beroende av bilen kan få en möjlighet att ta sitt ansvar i klimatfrågan. En klimatpolitik för alla med andra ord.

/Jimmy Jansson